Har återigen fått känna av en stor förlust av en allt för tidig borgång av en mycket god människa som var alldeles för ung.
Man funderar och tänker på så mycke så många tankar som kommer upp vad man varit med om under sitt liv så här långt.
Och funderas över vad man klagar o gnäller över småsaker.
Sånt kommer verkligen till sin spets när något tragiskt händer.
Men det är så synd att man först då stannar upp.
Så tankarna är många och oron ligger tung i magen.
Så jobbet har gått lite på sparlåga för min del.
Men det är förståligt och jag måste få låta mig själv stanna upp som så många andra.
Funderar och tänker att vissa människor är mer drabbade än andra och man undrar varför livet ska behöva vara så orättvist.
Men även om det känns tungt så finns glädjen kvar i våra hjärtan över allt roligt och alla fina minnen man har haft ihop.
Det kan ingen ta ifrån oss.
Jag tänker framförallt på min Farmor som gick bort för många år sen men tankarna om henne finns alltid kvar i mig och det känns som hon är med mig hela tiden ändå.
Och ju närmare man är o ju mer man känner dom berörda så är det bara jobbigare men det kanske bara är att vara medmänsklig och att man har empati för andra och då är jag stolt över mig själv att jag bryr mig om andra det är en stark egenskap.
Jag vet att jag säkert gjort mycke fel och alltid inte är så lätt att vara med men jag är mig själv står för det jag säger men ingen är felfri.
Så vissa att ni bryr er vissa att ni finns för varann för livet hänger på en mycket skör tråd. Njut av livet ta vara på varenda sekund .
